Bangkok är kontrasterna stad och ingen annanstans blir det så tydligt som när man besöker en shopping mall samtidigt som ett enkelt vardagsliv pågår i någon Soi (gränd) bredvid.
Igår var jag på ICONSIAM, det senaste tillskottet på shopping himmelen i Bangkok och det är enormt och lyxigt. Hela bottenvåningen är väldigt smakfylld gjord med  över 400 matstånd & restauranger med mat från hela Thailand.

Men billigt är det inte, hittade min favorit frukt för 200 baht = 62 kr!!

Man kan ju undra vilka thailändare som har råd att shoppa här för fullt var det, men det är faktiskt så att en fjärdedel av befolkningen, ca 17 milj, thailändare tillhör en övre medelklass.

Det är ju förstås positivt att många har fått det så mycket bättre men på lång sikt så är all den här shoppingen enormt negativ för miljön. Modeindustrin släpper ut mera växthusgaser än flyget och sjöfarten ihop, enligt FN:s handelsorgan Unctad. Tillverkningen av ett kilo tyg skapar i snitt 23 kilo växthusgaser.

Ta bara produktionen av bomull som involverar 2, 700 liter vatten för att producera en t-shirt. Sen läser jag att kläder för ett värde av $500 billion försvinner som avfall. En gigantisk summa och vad tar allt det här avfallet vägen?

Jag gillar att shoppa så jag är inte mycket bättre än många andra men just nu har jag åkt iväg med bara en resväska och det är inte tal om att konsumera något på länge. Känns riktigt skönt. Att samla på upplevelser är så mycket bättre än kläder och prylar.

En sån här stol vill jag ha hemma!

200 baht – så dyrt!

Gick igång på alla pampiga taklampor.

Så många butiker men inte enda bokaffär, hur kan det komma sig?

Lägenheten är uthyrd. Joakim och jag är på väg till Bangkok och sen vidare till Vietnam med vaga planer i bagaget om vad vi vill göra med resten av våra liv.

Hör hur det låter.. och det här kan ju sluta hur som helst, vilket är  just nu skönheten/skräcken med alltihopa. Att det kan faktiskt sluta hur som helst men vi gjorde det i alla fall!

Men nu är det inte bara J och jag som skall ut på äventyr utan även vår fina dotter Elle som skall hitta sig själv i livet efter studenten och jobb på ICA i Limhamn. Hon har precis börjat med att vara volontär på ett ställe för hundar i Phuket, Soi Dog, hur beundransvärt som helst tycker jag. En hel månad med kärlek till hundar som har haft det svårt.

Och hur blir det med J och mig? Hmmm… Bangkok som vi älskar i några dagar kan aldrig bli fel. Kommer att besöka en hel del hotell förstås och definitivt ett Spa ställe!

Tar med mig den här suveräna pepp texten från en annan Digital Nomad, Max Lemprière

“Getting on that plane, leaving it all behind and running towards god-only-knows-where is the most terrifying thing you’ll do. You’re against the tide, a small fish swimming the wrong way. You’ll have doubts, crushing ones, a sense of dread that only freelancers can understand and some more dread thrown in that only nomadic ones can appreciate. You’ll want to go back. You’ll want the stability, the predictability and the conformity.

But then you’ll get it. Something will make you reflect on what you’re doing and on how you’re doing it. You’ll catch a glimpse of yourself. Then you’ll understand. You’ll understand why you’re swimming against the tide. You’ll become a bigger fish, no longer worrying about what others are saying. Then you’ll stop worrying about the other fish entirely. You’ll realise that every moment has led you here, even the bad ones. They’ve led you to sitting on the beach working on a job, to dancing under the stars after closing the deal, to living. To being the best version of you. They’ve led you to the local restaurants, the scooters, the sunshine, the best of places.

We all have bad days. We all have problems and baggage. That what makes up human. Working remotely won’t solve that. What it will do is allow you to do more, be more and live more. It’ll allow you to take what you’ve got and do it more, better, longer. You just have to have faith in yourself, faith that you’ll keep running, that you’ll persevere and work the hardest you’ve worked. The Hub lets you do that. Why would it be any other way?”